Aldrig hemma, alltid hemma
Skrivit ihop ännu en liten diktdump. Halloweenlämpligt nog med ett genomgående mörkare tema än vanligt!
Tidigare diktdumpar kan hittas här och här och här och här.
Befrielse
Äntligen kände jag frihet på riktigt
När känslan av att bli som en liten boll
Rullades iväg, bort från mig
Ibland bara med en blick, ett leende
Ett tonläge som prickade helt rätt
I min själ, i mina mörkaste drömmar
Att det fanns någon som lyssnade
Som ville ha mig, som inte tyckte att jag
Bara var äcklig, värd att utnyttjas
Inte ville att jag skulle skämmas för vem jag är
Dig som jag ser i skärvorna av min själ
Nu släpper jag dig fri, äntligen
Men samtidigt med en varning
Som min älskade förtydligar
Hon säger att ingen får behandla
Mig, eller andra, som du gjorde
Någonsin mer igen
En vän i mörkret
Den glädjen
Att känna sig bunden
Till nåt så ofattbart vackert
Som utstrålade
Så mycket värme och hopp
En livsglädje, så sagolikt rik
Av liv och lust, av trygghet
I allt det där mörkret
Känslan av att värdigheten
Dess självklarhet
Inte fanns där längre
Den kalla leende blicken
Gottandet i andras lidande
Bland alla som var så hemska
Så fanns du där, oförglömlig
Min borg av lugn och ljus och hopp
När jag mest av allt ville dö
Försvinna i skuggorna
Att få en vän
Och få dansa med henne
Under en magisk sommar
I kloakerna, över rester av bruna löss
I drömmen om deras undergång
Det finaste som fanns där
Hennes finger som drog
Längs min tinning och kind
Långsamt, medan alla våra sinnen
Kände in varandra
Lugnade mig, medan
Hon sa att allt skulle bli bra
Att aldrig mera få träffa
En sån vän
Inte dansa med henne mer
Inte kunna skratta tillsammans
Inte ens få skämmas mera
Inne på hennes kontor
Är det svåraste ärr
Den djupaste läxa
Livet kan ge en
En sån känsla av meningslöshet
När hon inte finns där längre
Men det går över
Man hittar en annan dans
Man lever kvar
Bygger ett nytt liv
Men saknaden
Frågorna
Hur det ens kunde bli sådär
Kommer man få leva med
Tills döden skiljer en
Från tankarna i mörkret
Från maktens salar
En tår landar i dyraste vin
Medan din ilska förgör mitt liv
Från maktens salar mina skrik
Blott nattens tystnad kunde höra
Hem till Sion
Åh, du som sitter på din tron!
Ditt sirapsleende
Bedrar dina elaka giftiga ögon
Berättar det du egentligen känner
Att du blir frustrerad, rent av uppriven
Över att andra inte är som du
Alla hemskheter i din närhet löser du
Genom att lägga locket på, låta känslorna koka
Kanske rodna lite i dina rosa kindgropar
Medan du pratar om vädret och om disken
När din bror blivit våldtagen av morfar
Och din syster blir slagen av farfar
Din svägerska utpressad av din bror
För att hon vill ta livet av sig
Inte har råd att skiljas från honom
Medan du pratar om vädret och ler i mjugg
Tänk om jag kunde flytta dit
Ner till Sion, precis som du vill
Då skulle jag väl åtminstone bli ihjälslagen
Av en fiende som faktiskt är ärlig med mig
Till skillnad från dig
När du förklarar krig mot mig
Och vill att jag försvinner ur din åsyn
För att jag inte är som du