Ta inte debatten
Tänk om vi hade "cancelkultur" på riktigt? Vore det inte bra att säga nej till offentliga diskussioner med fascister och rasister ibland?
Finns det plats för genocidal propaganda i ett civiliserat samtal? Ska den liberala demokratin behandla frågor om t.ex. transpersoners eller muslimers blotta rätt att existera på samma sätt om frågor om skattenivåer eller vägbyggen?
Jag tycker faktiskt inte det.
Ett problem jag tycker mig se i vänsterdebatten idag är att folk som borde veta bättre t.ex. deltar i poddar med högerextrema (vilket inte tycks skydda dem från att bli förföljda och trakasserade som påstådda “ledare” för det mytiska AFA i alla fall). Ett annat är vänstertyckare och profiler ö.h.t. förhåller sig till genocidala krafter, dagligen. Jag spenderar inte en enda sekund på Ivar Arpis blogg om jag inte måste.
Tyvärr behöver jag inte heller göra det, för i nästa avsnitt av t.ex. den LO-sponsrade (och många gånger kloka) podden Kommentariatet kommer förmodligen Johannes Klenell från tidningen Arbetet summera vad han haft för sig, som om Ivar eller andra som tjänar pengar på att torgföra genocidala narrativ och andrefiering vore en legitim del av samtalet. Och vänsterorienterade medieprofiler som Flammans Leonidas Aretakis eller ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och andra kommer förmodligen snart återigen att ha deltagit i nåt panelsamtal eller gått på nån fest tillsammans med en sån som Ivar eller nån av hans gelikar.
De är inte på nåt sätt ensamma. För ett tag sen kom nyheten att ännu en stor vänsterprofil, Daniel Suhonen, ska starta en “talkshow” på Svt med den främlingsfientliga profilen Alice Teodorescu. Hon, som är så mycket emot det här som kallas “cancelkultur”, att hon skriver texter här på subdrop om att universiteten borde “städa ut” studenter med fel åsikter. Suhonen hyllar henne som en person som det är svårt att “vinna” mot. (vilket man, för övrigt, får skäll för om man luftar kritik mot på god-twitter d.v.s. på Bluesky, för man får nämligen inte kritisera den röde trollkarlen mufti Gandalf Suhonen enligt vissa delar av vänster-Sverige…)
Jag vet faktiskt egentligen inte riktigt vad "cancelkultur" ens betyder, mer än att det är nåt som den amerikanska Trump-högern och Sveriges konspirationistiska utbildningsminister snackar om, som dock inte verkar gälla när studenter blir trakasserade av extremhögern eller inte tillåts prata politik på skolan. Men jag tror att jag skulle vilja ha en "cancelkultur" på riktigt här i Sverige. En som inte bara finns i extremhögerns och konspirationsteoriernas värld.
Jag har ett förslag: Jag skulle vilja att vänstern provade att inte ta debatten med vissa röster. Åtminstone inte offentligt. Vi behöver inte, och ska inte behöva, lyssna på genocidal propaganda som inte går att bemöta, eftersom premisserna i sig är fel. Man kan inte argumentera mot nån som säger att allt är “massinvandringens”, eller transornas, feministernas, “kulturmarxismens” eller judarnas fel (vilket det till slut brukar utmynna i). De kan ju påstå vad som helst utifrån den utgångspunkten. Det behövs kanske nån sorts tillstymmelse till gemensam värdegrund om respekt för människovärdet för att ö.h.t. kunna ha ett samtal i en demokrati?
Tänk om, t.ex., alla progressiva krafter bara skulle totalvägra befinna sig i samma studio eller på samma scen som Ivar Arpi och hans gelikar? Då kanske det det där klippkortet som grabben har i Public Service hade suttit löst…
Kunde man inte testa den strategin? Åtminstone.