Sveriges bästa Expo!
Att öppna ett nytryckt nummer av Tidskriften Expo är ren njutning från början till slut.
Bild: Nightcafe
Nyligen fick favorittidningen ett välförtjänt pris som årets bästa tidskrift. Det är mycket som varit mörkt, för att inte säga deprimerande, som fått en att känna sig uppgiven under året. Men en sån god nyhet kan i vilket fall värma lite i själen!
Jag har varit prenumerant i snart sex år nu, men min kärlekshistoria med Expo började redan för något decennium sen. Tidskriften Expo stack - och sticker fortfarande ut - som en av få nyhetsmedier som har djuplodad analys av läget i den “nationella rörelsen” i Sverige, och inte bara jagar klick eller lätta poänger utan bjuder på en djupare analys av nåt som dessvärre blir allt mer relevant, ju mer åren går.
Så har det varit länge. Man kan t.ex. lyssna på medarbetaren Jonathan Lemans föredrag från 2014 och konstatera att han han fått helt rätt. Hela klippet är värt att lyssna på för den som är antirasistiskt engagerad och intresserad, b.la. så nämner han hur begreppet “sverigevän” eller “den sverigevänliga rörelsen” fått samma betydelse som “den nationella rörelsen” hade förr. D.v.s. som ett sätt att inkludera alla från de som “mainstream media” brukar kalla för högerpopulister, till rena nazister, under samma tak. Nu när SD är nån sorts origo i tillvaron i svensk politik ser vi precis det hända, med deras propagandakanaler som pushar för nazistiska förföljelser av meningsmotståndare, en partiledare som går allt närmare att förespråka etnisk rensning med hundvisslor som deras pöbel klart uppfattar, ledande partiföreträdare som umgås med förintelseförnekare, m.m.
Men Expo är inte på nåt sätt en radikal eller ovanligt aktivistisk tidskrift, trots att myten om den kanske säger det. Sånt kan absolut behövas i den antirasistiska kampen, men det känns inte som Expos roll. Expo är snarare en saklig, nyanserad och välinformerad publikation som alla skulle kunna ha stor behållning av, t.o.m. SD:are, om de hade en demokratisk inställning till att folk som tycker annorlunda inte är nån sorts existentiella fiender. Det som gör Expo till en unik resurs i svensk samhällsdebatt är den samlade och sakligt framförda kunskapen om högerextrema rörelser. Den blir allt viktigare, desto mer den liberala demokratin nedmonteras, ifrågasätts och hotas av den blåbruna regeringen och deras stödtrupper, på internet och IRL.
Skulle jag fortfarande inte ha en julklapp till nån skulle jag ge bort en prenumeration på Expo. För mig som antirasistiskt engagerad och allmänt (special)intresserad har det varit väldigt kul och värdefullt att få läsa Expo, och då inte bara fyra nummer om året. Som prenumerant får man också tillgång till alla tidigare nummer, och här kan man verkligen nörda ned sig. På ett bra sätt.
Som kan hjälpa en förstå ens samtid och kanske även historia. Att läsa om det nationalkonservativa KDU-nätverket Engelbrekt (Expo 2001/1), vars grundare, den gamle KDU-ordföranden Charlie Weimers numera är sverigedemokratisk Europaparlamentariker, har förklarat mycket för mig om sånt som hände när jag var politiskt engagerad i tonåren. Eller för den delen om, som i ett nummer förra året, om att det i Frankrike startats ”nationalfeministiska” communities där kvinnorna blir uppkallade efter grekiska gudinnor, det kan jag ju bara säga déjà vu åt. Eller alla gamla artiklar där Fredrik Malm medverkar, det vill man ju bara mest bli deprimerad över, och för tankarna till det Expo rapporterade (2010 nr 4) om vad den hädangångne William Petzäll lär ha sagt om fördelarna med att bli riksdagsledamot (pengar och gratis saker). Här finns mycket att bita i, för den som vill nörda ner sig, i de frågor och de som är fullständigt avgörande för samhällsutvecklingen i Sverige idag.
Podden Studio Expo är också väl värd sin tid att lyssna på när den kommer ut varje fredag. Där finns även en del inlästa reportage, både gamla och nya.
Det viktigaste med Tidskriften Expo är att den är en enorm och enormt viktig resurs för hela demokratin och för dess fortlevnad, i en tid när den är hotad. Kanske är Expo t.o.m. den viktigaste röst vi har i det svenska medielandskapet idag, och som behöver alla demokraters stöd. Så, som sagt, har du ingen julklapp till nån så borde du ge bort en prenumeration på Expo.
Har du inte råd, vilket är begripligt i dessa svåra tider, så är det förstås okej. Men du borde i vilket fall plocka fram det senaste numret av Expo, nästa gång du besöker ett välsorterat bibliotek. Välkommen att vara med och njuta! 😊