En lila ström i kapitalets blåa flod
Skrev ner några ungdomsminnen jag har av Sveriges nyaste partiledare:
Inte nog med att vi satt i styrelsen för KDU Stockholm samtidigt, för halva mitt liv sen: jag och Sara tillhörde också samma församling i katolska kyrkan. Vi var inte nära eller så, men jag räknade ändå henne som en vän och ville att hon skulle ta över, vilket hon också gjorde efter min tid i förbundet, under nyliberalen Aron Modigs era. Sara har ju haft en utstuderat hård och kaxig offentlig persona, men mitt intryck när jag var liten var nog mest att hon var snäll och lite blyg, även om hon var en smart och god retoriker. Hennes analyser var dock inte så spännande, det var ungefär att folk borde sitta i fängelse för att fattiga har dålig moral om de stjäl och att Ronald Reagan var bra eftersom frihet är bra. Måste dock säga att jag inte är så förvånad över att hon lyckats med vad hon företog sig. För motståndarna i KD:s vänsterfalang led lite av samma problem som t.ex. sossarna gjort i många år: budskapet är inte engagerande och spännande. Tycka vad man vill om det. (det är alltså inte en fråga om konkreta politiska åsikter: Olof Palme lyckades ju bra med bådadera)
I KDU som i alla seriösa partier med ungdomsförbund ( = alla utom SD) har man ju nån sorts ideologisk diskussion och debatt. I vårt fall var studiecirklarna liksom ideologin ofta rätt abstrakta. I och med att Sara har samma bakgrund som jag, även om hon är några år äldre, känns det inte superkonstigt för mig att det kan vara lite si och så med partitillhörighet och -lojalitet. När en person skulle förklara hur demokrati och marknadsekonomi hörde ihop för oss en gång på ett KDU-möte, förklarade hen det som om demokratin var en food court och är man inte nöjd med maten så går man till nästa restaurang. Det är nog ett perspektiv som är ganska avvikande från de krafter i arbetarrörelsen som byggde demokratin här i Sverige en gång, kan en tro…
Jag satt som mötesordförande på KDU:s riksmöte (kongress) 2012 här i Stockholm. När några KDU:are från Göteborg hade på sig flyktingvänliga knappar med texten ”Jorden är rund för att det inte ska finnas några gränser”, blev de tillsagda att ta av sig dem. Man får ju inte ha politiska budskap som inte är godkända av riksorganisationen. När vi i KDU Stockholm senare välkomnade ombuden med en riksmötesfilm där Sara stod och blängde in i kameran och långsamt upprepade frasen ”Hårdare. Straff.” till suggestiva ljud i bakgrunden var det inga problem.
En grej som vi trodde mycket på i KDU Stockholm på den tiden (under ”kriget mot terrorismens” era) var ju det här med att islam är lite speciellt som religion och svårförenligt med vår liberala demokrati eftersom det fungerade som ett juridiskt system. Men när den årliga anti-abortmotionen kom upp på 2012 års riksmöte la Sara ett besvarandeyrkande till motionen. Det är enkelt uttryckt nånting som gör att det sen går att rösta ”gult”. Jag vill vara tydlig här: jag tror inte att Sara var emot abort, lika lite som jag, och om precis alla ombud också hade röstat gult hade det inte gjort nån skillnad, för så länge en majoritet på riksmötet inte röstar för att anta motionen (grönt) blir det ändå ingen ändring av förbundets policy. Däremot så är det så att enligt vissa tolkningar av kanonisk rätt så är den katolik som aktivt röstar för abort automatiskt exkommunicerad ur de rättfärdiga troendes gemenskap, och man kan ju tänka sig att även rätt ”dåliga” katoliker (om jag bara ska tala för mig själv som typ 18) inte vill utmana ödet. Men det här var ju inte på något sätt en religiös agenda som fungerar som ett juridiskt system – KDU var ju inga ”islamdemokrater”, liksom... Här försvarar vi vår liberala demokrati. Full med frihet och familjer och värderingar. Halleluja!
Jag får önska Sara lycka till med det sistnämnda. Det finns inget roligare och bättre för politiken än borgerlig kannibalism… 🥹